Det är typ 6,5 månad sen mamma gick bort.
I fredags ringde min moster Annette som stod min mamma mycket nära, och berättade att dom har hittat cancer i min moster Åsas buk och lite flera ställen. Dom hade tagit bort en stor cysta på Moster Åsas tjocktarm för nån vecka sen och i samband med detta tagit en del prover på vävnaden runt det angripna stället.
Nu fick dom svaret på dom proverna och det hade tydligen spridit sig till buken och lite andra ställen.
Moster Åsa är lätt utvecklingsstörd och bort i servicelägenhet som är knyten till ett gruppboende.
Hon förstår inte vad klockan har slagit så att säga och moster Annette har nu fått besluta om behandling vs inte behandling för moster Åsas del.
Problemet är att hon inte kommer fatta varför hon får det så dåligt (pga behandlingen)
Smärta kommer kanske komma men den går ju för det mesta att medicinera bort men inte följderna av behandlingen.
Så frågan är om man lika bra kan låta livet ha sin gång för en 75åring liten tant som har levt ett mycket långt liv för en människa med hennes sjukdom, eller om man skall lägga till tre år med handlingar som kanske blir tre skitår för att hon kommer må så dåligt för det mesta.
6 bra månader eller tre eländiga år som ändå kommer sluta på samma sätt.
På måndag kommer läkarna lägga fram sitt beslut för moster och sen får moster Annette överväga om hon skall göra som dom föreslår eller avbryta och låta livet gå sin gång.
Och dessutom så ringde pappa idag och sa att han ligger på sjukan. Han har kräkits upp tre dl blod.
Dom hittar inga fel... men hej... det går bra nu!
:(
/tant trassel
1 kommentar:
nej men va fan är det för fel på livet just nu? bara mer motgångar:(
jag skulle också ha svårt att ta ett sådant beslut....bra 6månader eller 3skitår..vad är rätt och etiskt och ansvarsfullt och..ja..bäst....?
hu vilket beslut...inte lätt.
Och din pappa som kräks blod- inta alls bra det heller...
önskar ajg kunde göra något så alla blev bra igen. kram
Skicka en kommentar