Lokalkändisar...

Igår lördag hade vi besök av tidningen Nerikes Allehanda för en artikel i tidningen dagen efter om det dära Klimatpilotprojektet vi är med i.
Vi satt ner och hade ett bra samtal tycker jag.
Idag nu på morron när jag läser NA på nätet förstår jag hur svårt det är att få fram information till en journalist.
Inte för att det stod nåt dumt i artikeln utan för att det som stod inte stämde med det jag verkligen hade sagt.
Det lät typ för bra.

Lite citat ur artikeln:

’Karina kom i kontakt med projektet Klimatpiloterna via en lapp som hängde på förskolan där de båda flickorna går’
Ja det gjorde hon allt men Zion ÄR ingen tjej. Är man osäker kanske man kan fråga? Jaja… inget att hänga upp sig på. Är ganska van. hähä

’Det är inte så jobbigt att vara och tänka klimatsmart’
Ju det lar ju vara ganska jobbigt. Det måste va jobbigt att man inte bara kan skita i att välja smart mat när man handlar mat, kläder, bil, kök osv.
Dessutom vet ju inte JAG om det är jobbigt eftersom jag inte har provat det än! Det kommer ju och erfarenheten får jag längs vägen tillsammans med känslan om det är eller INTE är jobbigt att leva klimatsmart.
Det jag sa var att jag ville bli överraskad under detta år. Jag vill känna att det INTE är jobbigt, att det INTE är dyrt och krångligt att leva klimatsmart, men det är ju faktiskt inget jag vet nåt om ÄN!?

’Idag tänker Karina och Roland på vad de handlar för mat’
Nja… vi tänker väl på vad vi SKALL handla för mat… när kvittotiden är över.
Men jag kanske tolkar detta fel... för visst tänker vi på vad vi handlar för mat. Tänker typ att 'kanske vore bättre om man köpte den andra eftersom den är KRAV-märkt, men den är för dyr så den köper jag inte' DET är ju onekligen att tänka på vad man köper.

’Vad har ni för mål genom att vara med i projektet?
-Jag vill leva klimatsmart ända ut i fingerspetsarna... säger Karina’
Nej, den pressen skulle jag aldrig kunna sätta på mig själv som ett mål för detta året!
EGENTLIGEN skulle jag vilja va en sån som gör det… lever klimatsmart ända ut i fingerspetsarna, men jag tror aldrig jag kommer dit.
En sak i taget lixom.

Annars tycker jag att mötet med Tove från NA var bra. Vi pratade renovering och gamla skolor. Får se vad det kan utvecklas till sen. Hon verkade ha lite idéer.

Snart får vi besök av mina svärisar. Dom skall hjälpa oss att montera en varmluftpump… äntligen. Är ganska trött på att knalla runt i 15 grader härinne.
Kl 15 tror jag att jag å ungarna lämnar haket å drar till församlingshemmet på Höstfest mä prästfrun, så kan gubbarna jobba bäst dom vill här hemma.

Kram för nu
/tant trassel