Här...precist här kommer jag från mitten av juli att vältra mitt feta arsle likt en blöt hund.
För den står nämligen i den lägenehetn vi skall flytta in i.
Jag o ungarna.
Vi fick den! Lägenheten vi kollat på!
Det är helt overkligt men vi är så otroligt glada och en stor sten har tagits bort ifrån mig.
Sen jag kollade lägenheten har jag jobbat ganska hårt för att detta skulle bli vår verklighet.
Eftersom beslutsfattaren på fastighetsbolaget jobbade sin sista dag i fredags hade hon sååååå mycket jobb sista veckan med allt som skulle göras klart, ny personal som skulle läras upp och det var med dubbla känslor att jag ringde henne på onsdagen veckan efter att jag hade kollat på lägenheten. Hon sa att jag skulle få svar i början av veckan men när jag inte hört nåt på onsdagen, ringde jag och frågade försiktigt hur läget var, om hon hade hunnit kolla på detta med lgh osv.
Märkte snart att det var kaos och det positiva i det var ju att hon inte hade hunnit kolla. Då var det ju inte ett nej iaf.
Hon bad mig lämna in ett arbetsgivarintyg och 30 min senare stod jag på hennes kontor med pappret.
Till saken hör att jag sent veckan innan kort och gott hade blivit utsparkad från min nuvarande bostad. Två månader fick jag på mig att packa. Så nu var det plötsligt på allvar oroligt i mitt liv.
Två månader är kort tid att hitta rn bostad.
Jag bröt ihop men reste mig snabbt och tänkte att nej i helvete heller att vi skall va bostadslös.
Så jag gjorde från den stunden allt jag kunde för att bereda vägen för beslutsfattaren och när jag onsdag stod där på hennes kontor och försökte ursäkta att jag var så ivrig men påmindre henne om att jag ju var mycket angelägen om att få en bostad till oss innan 1 aug.
Hon kollade på alla mina papper som jag lämnat in, suckade och sa... Ja men det ser ut bra ut detta... Dår är det bara att vi måste hitta en tid då vi kan skriva kontraktet...
Jag dröjer en stund... Va sa hon? -men vaddå? Betyder det att vi FÅR lägenheten???!
Och så var det. -ja, det får ni.
Och då kom dom igen. Tårarna. Lättnaden. Och då kom även hennes tårar.
Kunde inte sluta tacka! Den nya personalen fick nog även hon en tår i ögat :)
Jag åkte tillbaka till jobbet...med en bostad!
Det har tagit tid att fatta detta. Skrev kontrakt i fredags på hennes sista dag. Med mig hade jag en Hoya. Jag sa att för henne kanske det bara är vardag, men för mig betydde det ju att vinlixom räddades. Och att hon skulle tänka på detta varje gång den blommade.
Jag har besökt lägenheten igen, fotat, mätt och kännt in. Den är såååå fin och jag är fullkomligt kär.
Imorn ska barnen få se den. Och snälla Karin som bor där nu, öppnar sitt hem gång på gång. För min skull. Och hon är sååååå glad att det vert vi som fick ta över den.
Där kommer nog jag kunna stanna ett tag.
/tant trassel
