Första dan

Idag började då barnen på sin nya skola i Örebro. Det var nog ganska pirrigt för båda så både jag och barnens pappa var med var sitt barn under skoldagen.
Jag hängde med Zion. Fröken hade försökt fixa en lättsam första skoldag med lite 'roligare' aktiviteter.
På rasterna tog han för sig ganska bra. Mycket avvaktande mot högljudda och buffliga killar så han höll sig mest till tjejerna.
Han hade ju Astrid på skolgården som han kände.
Han impade lite på klasskompisarna i basket så lite nöjd var han nog :)

Hwila tog ju för sig ganska direkt. Hade redan på första rasten en lång svans av kompisar efter sig.
Det vert mycket klättrande för henne, som vanligt. Såg inte mycket till henne.
Dom hade en timmas rast efter första lektionen så Rolle o jag gick iväg till ett cafe och satte oss medan ungarna fick klara sig själva en stund.

En stund efter lunch åkte vi hem. Zion hade nästan somnat på sista lektionen så det var lika bra att låta dagen sluta ganska tidit.
Vi åkte till Marieberg och köpte mössor och vantar, fikade skit mycket och sen åkte vi hem. Båda somnade såklart...

 

Men imorn är dom på egen hand. Kommer gå bra.

Det måste det. Blir fan fattig av att vara ledig såhär en hel dag... :)

/tant trassel

Tar in hösten

Fick fint besök i lördags av Simon och hans ungar. Det var länge länge sedan jag hade dom hos mig och vi tog en lång dag och bara umgicks. 

Innan dom kom plockade jag in hösten.

Jag älskar hösten och denna höst kommer nog att bli den bäste någonsin. 

/tant trassel

Statement

Jag vill bara för evigt och alltid förkunna att jag och min familj aldrig någonsin kommer köpa Barillas produkter igen. Aldrig.

Så läskigt obildade och trångsynta. Ush. Dom kan ta sin jävla pasta och köra upp den där prostatan sitter. AMEN

/tant trassel -med regnbågshjärta för alltid.  

Avslut

I går fredag hämtade jag barnen för sista gången någonsin på fritids i Laxå.

Jag plockade ihop alla deras saker och började bläddra lite i avskedsböckerna som ungarna fått av sina kompisar. Det var så fint att påminnas om att jag har två fantastiska ungar som på riktigt är omtyckta av sina vänner.

Dom hade skrivit och ritat så mycket fint och jag satt där i hallen på fritids och lipade.

Känner mig någonstans elak att ta allt detta ifrån dom men ändå fast besluten på att detta absolut inte skall vara sista gången vi får träffa alla dessa fina ungar som jag har älskat att ha hemma hos oss ibland. Sååå många fina barn.

Här har ni Isas teckning till Zion. När Isa och Zion ser på varan så vet man att där finns nånting helt speciellt. Så speciellt det kan bli när man nyss fylld 7.

Fritidspersonalen berättade att det hade varit en del tårar från kompisarna under avskedet. Zions bästis, Måns hade fullkomligt brutit ihop stackars liten. Han är en sån som spontant även kramar om mig då och då. En fin vän av familjen...som Hwila blir alldeles fnissig av när han är nära :)

På måndag börjar vi på vårt nya liv. Dom har sin första skoldag på nya skolan i Örebro och om någon månad flyttar vi hoppas jag.

Det sista med hyresvärden skall bara falla på plats och sen kör vi hårt.

Om typ två veckor vet jag om jag är godkänt eller ej.

Känns som jag redan har väntat en evighet när det gäller denna lägenhet så jag kan nog vänta lite till.

/tant trassel

Min vän

Asså. Just nu är mitt liv så jäkla snurrigt. Allt är upp och ned.
Ni vet... när man under 9 långa månader har försökt förstå och komma över att man vert lämnad ännu en gång av en människa som betyder så fruktansvärd mycket och man lixom förväntar sig att man aldrig kommer höra av honom igen och man plötsligt, en dag, får ett meddelande med en massa ånger och en försiktig fråga om jag kan tänka mig att höras.

Jag fick sätta mig. Kastade telefonen på soffan och satte mig på sängen.
Jag tänkte att det måste vara ett misstag och att meddelandet inte var till mig. Han skulle ju aldrig höra av sig igen. Det var jag heeeelt övertygad om.
Jag skulle få lära mig att leva mitt liv utan honom. Som jag skulle få lära mig att leva utan mamma. Dom två viktigaste människorna i mitt liv.
Och nu...plötsligt, skulle jag på en gång hantera alla löften till mig själv om att aldrig sträcka ut handen igen. Att aldrig låta honom komma nära igen. Att aldrig låta någon betyda så mycket att det skulle finnas risk att bli sårad när jag skulle bli lämnad.
För jag vet att jag skulle inte orka att bli lämnad av honom en gång till.
Jag hade lovat mig själv att aldrig glömma vad han gjort mot mig.
Jag har varit så jäkla ledsen, sååååååå arg och dom sista månaderna mest sorgsen. Som ni kanske läste i inlägget om relationer.
Allt det skulle jag nu hantera på riktigt från ena dagen till andra. 

Men vem kan slå bort den utsträckta handen från den människan som känner dig bäst. 

Din själsfrände!?

Jag kunde inte. Och efter ett dygn av tårar, funderingar och fullkomligt kortslutning i hjärnan bestämde jag mig för att jag faktiskt inte ville. 

Jag ville inte vara utan honom mera. 

Jag har saknat honom så gränslöst i så många månader. 

Jag tänker inte låta detta gå mig förbi. 

Dagarna som gått sedan helgen har varit dom sjukaste på typ hela mitt liv. 

Från att leva utan till att leva med. 

Den känslan är svår att finna ord för. 

Vi har pratat många många timmar. Frågat Varför si och Varför så många gånger. 

Många kommer säkert ifrågasätta mitt beslut att ta hans hand men det finns såååå mycket som ingen nånsin kommer fatta.

Vi har lärt oss mycket undet sista året och jag är, med en liten rädsla, ganska säker på att detta vänskap nu kommer finnas för alltid. 

Så ja. Jag är lyckligare än jag har varit på snart tre år nu. Det säger en del va? :)

/tant trassel

Snart skolstart

OM knappt 14 dagar är det dax för ungarna att börja i sin nya skola.
Dom har ju kommit in på Tegnérskolan i Örebro vilket är en liten skola på väster. Det går knappt 200 elever fördelade på FK-3 klass.
Jag har fått en jättebra intryck av lärare, rektor och den allmäna stämningen på skolan.
Och i måndags var det då dax att åka och besöka skolan, träffa fröknar och bli rundvisade. Jag har varit där förr men varken barnen el deras pappa har varit där.
Vi fick ett mycket glatt bemötande av barn vi redan kände och jag tror att särskild Hwila fick en jättebra start där.
Zion är ju mera avhållsam men jag tror på honom. Han kommer fixa detta jättebra.

Vi längtar efter allt nytt. Allt skall bara falla på plats så vi kan andas lugnt igen.
/tant trassel

Slut och detalj

Här om dan fick jag en klädleverans på posten från Lovisa på Its All Vinage.

Hon sålde tre plagg för 200 kr plus porto.

Dels hittade jag två plagg som jag tokgillade och sen tipsade Lovisa mig om ett sista plagg som visade sig passa mig riktigt bra!

Denna gröna tunika med bred elastisk skärning under bysten, fantastiskt fina små knappar och puffiga ärmslut!

Den är jättefin!

Fick dessutom en klänning och en blus som inte har hamnat på bild än.

Kommer nog nångång när jag känner att jag orkar va mä på bild.

-vikket inte händer när jag känner mig ful o fet.

Sticka in till http://itsallvintageshop.blogg.se/ och kolla om du hittar nåt!

/tant trassel

Relationer

Jag sorger ofta.
Relationer. Gamla relationer. Nya relationer. Korta relationer. Långa.
Människor. Vissa människor, kommer ofta att sätta så djupa spår i mig att när dom väl har lämnat mig så tar dom med sig en bit av mig. Den biten kommer fattas mig alltid.
Jag vet det nu. Efter många år.

Jag sörjer Rasmus. Minns knappt hur jag träffade honom men han lärde mig att skriva. För min egen del. Jag älskade hans texter. Hans fantasi. Och då var jag ändå så ny i Sverige att jag kanske inte förstod djupet i texterna.
Hans kattungar hette Sorg och Smärta. Sorg dog sedan. Kvar fanns bara smärta. Och Rasmus.
Sen försvann Rasmus ur mitt liv. Och jag vet att jag nog skulle behöva honom kvar hos mig. Om jag skulle må riktigt bra.

Jag sörjer Palle. En av mina första vänner i Sverige. En skatekille som lärde mig att hänga på stan. Jag var 20. Han var 19. Vi kunde vandra runt i sthlm dag som natt. Köpa en limpa och en liter juice och bara hänga i Björns Trädgård eller på Cafe 44. Vi kunde prata länge länge i telefon. Hälften av tiden kunde vi vara tysta. Bara vara tysta. Den ende jag någonsin kunde va tyst i telefon med.
Och jag har saknat honom sen den dagen vi sågs sist. Saknar att sitta och lyssna på honom när han spelade trummor. Se på honom när han åkte bräda. Se på honom bara för att han var så otroligt vacker... och jag vet att jag nog skulle behöva honom kvar hos mig. Om jag skulle må riktigt bra.

Jag sörjer Mattis. Ännu en musiker som jag dejtade i 5 hela dagar. Mattis bjöd mig till Fasching där han skulle uppträda med sin trombon. Han tilltalade mig på alla sätt och jag sörjer att vi inte hade flera dagar tillsammans. Vi kollade på mangafilmer, vispade soyamjölk till kaffet, pratade om att bygga lerhytta, spelade musik, tittade på folk på stan, gav varandra hipsterpresenter, satt på coola cafeer och höll precist på att lära känna varandra.
Sen tog allt slut. i Rålis satt vi. Sen var allt över.
Och jag vet att jag nog skulle behöva honom kvar hos mig. Om jag skulle må riktigt bra.

Jag sörjer Simon. Såklart. Han var min bästa bästa vän. Min själsfrände och den som nånsin kom att känna mig bäst.
Han lärde mig massor. Alltså MASSOR! Och han tog mig med in i en värld som jag älskade. Han öppnade dörrar till musiken, naturen, viktiga frågor, fina familjerelationer, självbild och vidgade vyer.
Men sen försvann han. Igen.
Och jag vet att jag nog skulle behöva honom kvar hos mig. Om jag skulle må riktigt bra.

Vet inte om det är någon tillfällighet att mina största sorger är förlorade relationer med män. Jag väljer att tro att det är en ren tillfällighet att alla är av samma kön.

För jag sörjer inte brustna kärleksrelationer. Jag försöker att inte göra det. Jag sörjer relationer som har tagits ifrån mig. Som känns som slöseri med bra människor. Och jag undrar varför jag aldrig kan få ha kvar någon som verkligen betyder nåt på det sättet. Jag har ju fina relationer idag. Med kvinnor. Och det är jag glad för. Men jag har inga relationer som är i närheten av att lära mig som dessa jag just pratat om.

Men jag sörjer er ofta. Alla ni som betytt så mycket för mig. Lärt mig så mycket och som fram för allt varit med att göra mig till den jag är idag.

Blandningen mellan tacksamhet och saknad är jättesvår och jag försöker greppa tag om tacksamheten och lämna saknaden. För den kan jag inte göra nåt åt. 

Men jag vet att jag har JÄTTEsvårt att släppa människor. Sen Rasmus försvann ur mitt liv har det gått 17 år. Och han finns fortfarande kvar hos mig ibland.

Men den relationen som fattas mig mest är mamma. Jag är fortfarande jävligt arg att hon lämnade mig. 

Jag VET att jag skulle behöva henne kvar hos mig. Om jag skulle må riktigt bra.

/tant trassel

Då var dagen här...

Ja då hade vi kommit till siffran 7 härhemma. 

Zion fyller just det. Just idag. 

Satt uppe till halv två igår kväll för att packa ihop, slå in och dekorera bord och paket. 

Medan jag intog billig bubbla :)

Jag frågade Zion igår när han skulle sova bad han skulle önska sig för sak om han fick ett trollspö och fick önska en sak. 

"Skylandersplattan och ett Wii" lät svaret. 

...och jag som har gått hela dagen igår och varit rädd att han skulle bli besviken på paketen, inslagningen, dukningen, frukosten...

Så dumt :)

Han var hysteriskt glad för allt. Från början till slut. Även sin nya skolväska som han har pekat ut.
Så nu har vi haft mysfrulle med doughnuts och paraplydrinkar och strax skall jag knyta fast ballonger på hans väska och skicka iväg dom till skolan.
Hoppas han får en fin dag!

Internet

Vi har förresten skaffat internet nu! Jätteovant och det kommer nog ta en stund att vänja sig vid allt vi kan göra som vi inte kunde innan. Ungarna tokkör You Tube klipp så dom har nog redan fattat. Bara jag som inte är van att kunna blogga, surfa, kolla film och sånt obehindrat.

Hepp va gött :)

Mummys little hustler.

Zion har varit och pantat flaskor. Han handlade guldringar från automaten vid Ica för alla mynt.

Tror bestämt han känner sig som världens rikaste!

Och på tisdag fyller min lille hudstler 7 bast!

...han vill ha doughnuts till frukost...

Nära lösning

Första oktober kommer barnen att börja en ny skola. Vi fick som genom ett under, plats på den enda skolan jag var sugen på att sätta dom i. Tegnérskolan i Örebro.

Det fanns prick en plats kvar på skolan och eftersom dom inte delar på syskon var båda barnen välkomna när dom ville. Och efter mycket övervägande bestämde vi att dom skulle få börja snarast men ändå få en stund på sig att vänja sig vid tanken.

Vi gav dom en månad.

Den 1december måste vi dessutom vara ute ur huset eftersom vi skall hyra ut det till våran vän och hennes dotter.

Det är inte lätt att hitta bostad på så kort tid men idag fick jag en kontakt som verkar lovande.

Vi skall nog få hyra en trea i andra hand i ett supertrevligt område i Örebro.

Stjärnhusen är byggt på 50-talet och det är ett sånt område som jag har älskat sen jag såg det första gången.

Vi skall i så fall få hyra en trea i etage och det är bra. Vi har ett år på oss att leta upp en permanent bostad. Under tiden kan vi bo bra. Det är viktigt.

På tisdag räknar jag med att vi vet mera.

Jag är såååå glad just nu. Vågar inte tro att det skall lösa sig...

Så vitt

Vädrar fötterna efter en lång dag. På min extremt vita trapp. 

Nu känns huset plötsligt löjligt dassigt :)