Slut och detalj

Här om dan fick jag en klädleverans på posten från Lovisa på Its All Vinage.

Hon sålde tre plagg för 200 kr plus porto.

Dels hittade jag två plagg som jag tokgillade och sen tipsade Lovisa mig om ett sista plagg som visade sig passa mig riktigt bra!

Denna gröna tunika med bred elastisk skärning under bysten, fantastiskt fina små knappar och puffiga ärmslut!

Den är jättefin!

Fick dessutom en klänning och en blus som inte har hamnat på bild än.

Kommer nog nångång när jag känner att jag orkar va mä på bild.

-vikket inte händer när jag känner mig ful o fet.

Sticka in till http://itsallvintageshop.blogg.se/ och kolla om du hittar nåt!

/tant trassel

Relationer

Jag sorger ofta.
Relationer. Gamla relationer. Nya relationer. Korta relationer. Långa.
Människor. Vissa människor, kommer ofta att sätta så djupa spår i mig att när dom väl har lämnat mig så tar dom med sig en bit av mig. Den biten kommer fattas mig alltid.
Jag vet det nu. Efter många år.

Jag sörjer Rasmus. Minns knappt hur jag träffade honom men han lärde mig att skriva. För min egen del. Jag älskade hans texter. Hans fantasi. Och då var jag ändå så ny i Sverige att jag kanske inte förstod djupet i texterna.
Hans kattungar hette Sorg och Smärta. Sorg dog sedan. Kvar fanns bara smärta. Och Rasmus.
Sen försvann Rasmus ur mitt liv. Och jag vet att jag nog skulle behöva honom kvar hos mig. Om jag skulle må riktigt bra.

Jag sörjer Palle. En av mina första vänner i Sverige. En skatekille som lärde mig att hänga på stan. Jag var 20. Han var 19. Vi kunde vandra runt i sthlm dag som natt. Köpa en limpa och en liter juice och bara hänga i Björns Trädgård eller på Cafe 44. Vi kunde prata länge länge i telefon. Hälften av tiden kunde vi vara tysta. Bara vara tysta. Den ende jag någonsin kunde va tyst i telefon med.
Och jag har saknat honom sen den dagen vi sågs sist. Saknar att sitta och lyssna på honom när han spelade trummor. Se på honom när han åkte bräda. Se på honom bara för att han var så otroligt vacker... och jag vet att jag nog skulle behöva honom kvar hos mig. Om jag skulle må riktigt bra.

Jag sörjer Mattis. Ännu en musiker som jag dejtade i 5 hela dagar. Mattis bjöd mig till Fasching där han skulle uppträda med sin trombon. Han tilltalade mig på alla sätt och jag sörjer att vi inte hade flera dagar tillsammans. Vi kollade på mangafilmer, vispade soyamjölk till kaffet, pratade om att bygga lerhytta, spelade musik, tittade på folk på stan, gav varandra hipsterpresenter, satt på coola cafeer och höll precist på att lära känna varandra.
Sen tog allt slut. i Rålis satt vi. Sen var allt över.
Och jag vet att jag nog skulle behöva honom kvar hos mig. Om jag skulle må riktigt bra.

Jag sörjer Simon. Såklart. Han var min bästa bästa vän. Min själsfrände och den som nånsin kom att känna mig bäst.
Han lärde mig massor. Alltså MASSOR! Och han tog mig med in i en värld som jag älskade. Han öppnade dörrar till musiken, naturen, viktiga frågor, fina familjerelationer, självbild och vidgade vyer.
Men sen försvann han. Igen.
Och jag vet att jag nog skulle behöva honom kvar hos mig. Om jag skulle må riktigt bra.

Vet inte om det är någon tillfällighet att mina största sorger är förlorade relationer med män. Jag väljer att tro att det är en ren tillfällighet att alla är av samma kön.

För jag sörjer inte brustna kärleksrelationer. Jag försöker att inte göra det. Jag sörjer relationer som har tagits ifrån mig. Som känns som slöseri med bra människor. Och jag undrar varför jag aldrig kan få ha kvar någon som verkligen betyder nåt på det sättet. Jag har ju fina relationer idag. Med kvinnor. Och det är jag glad för. Men jag har inga relationer som är i närheten av att lära mig som dessa jag just pratat om.

Men jag sörjer er ofta. Alla ni som betytt så mycket för mig. Lärt mig så mycket och som fram för allt varit med att göra mig till den jag är idag.

Blandningen mellan tacksamhet och saknad är jättesvår och jag försöker greppa tag om tacksamheten och lämna saknaden. För den kan jag inte göra nåt åt. 

Men jag vet att jag har JÄTTEsvårt att släppa människor. Sen Rasmus försvann ur mitt liv har det gått 17 år. Och han finns fortfarande kvar hos mig ibland.

Men den relationen som fattas mig mest är mamma. Jag är fortfarande jävligt arg att hon lämnade mig. 

Jag VET att jag skulle behöva henne kvar hos mig. Om jag skulle må riktigt bra.

/tant trassel

Då var dagen här...

Ja då hade vi kommit till siffran 7 härhemma. 

Zion fyller just det. Just idag. 

Satt uppe till halv två igår kväll för att packa ihop, slå in och dekorera bord och paket. 

Medan jag intog billig bubbla :)

Jag frågade Zion igår när han skulle sova bad han skulle önska sig för sak om han fick ett trollspö och fick önska en sak. 

"Skylandersplattan och ett Wii" lät svaret. 

...och jag som har gått hela dagen igår och varit rädd att han skulle bli besviken på paketen, inslagningen, dukningen, frukosten...

Så dumt :)

Han var hysteriskt glad för allt. Från början till slut. Även sin nya skolväska som han har pekat ut.
Så nu har vi haft mysfrulle med doughnuts och paraplydrinkar och strax skall jag knyta fast ballonger på hans väska och skicka iväg dom till skolan.
Hoppas han får en fin dag!

Internet

Vi har förresten skaffat internet nu! Jätteovant och det kommer nog ta en stund att vänja sig vid allt vi kan göra som vi inte kunde innan. Ungarna tokkör You Tube klipp så dom har nog redan fattat. Bara jag som inte är van att kunna blogga, surfa, kolla film och sånt obehindrat.

Hepp va gött :)

Mummys little hustler.

Zion har varit och pantat flaskor. Han handlade guldringar från automaten vid Ica för alla mynt.

Tror bestämt han känner sig som världens rikaste!

Och på tisdag fyller min lille hudstler 7 bast!

...han vill ha doughnuts till frukost...

Nära lösning

Första oktober kommer barnen att börja en ny skola. Vi fick som genom ett under, plats på den enda skolan jag var sugen på att sätta dom i. Tegnérskolan i Örebro.

Det fanns prick en plats kvar på skolan och eftersom dom inte delar på syskon var båda barnen välkomna när dom ville. Och efter mycket övervägande bestämde vi att dom skulle få börja snarast men ändå få en stund på sig att vänja sig vid tanken.

Vi gav dom en månad.

Den 1december måste vi dessutom vara ute ur huset eftersom vi skall hyra ut det till våran vän och hennes dotter.

Det är inte lätt att hitta bostad på så kort tid men idag fick jag en kontakt som verkar lovande.

Vi skall nog få hyra en trea i andra hand i ett supertrevligt område i Örebro.

Stjärnhusen är byggt på 50-talet och det är ett sånt område som jag har älskat sen jag såg det första gången.

Vi skall i så fall få hyra en trea i etage och det är bra. Vi har ett år på oss att leta upp en permanent bostad. Under tiden kan vi bo bra. Det är viktigt.

På tisdag räknar jag med att vi vet mera.

Jag är såååå glad just nu. Vågar inte tro att det skall lösa sig...

Så vitt

Vädrar fötterna efter en lång dag. På min extremt vita trapp. 

Nu känns huset plötsligt löjligt dassigt :)

Progress de trapp

Hej å hå. 

Tänkte jobba hela söndagen hemma o va duktig o göra en massa saker men jag åkte på fest på lördagkvällen och tog mig en spontan karatefylla vilken som vanligt ledde till blåmärken och bitmärken överallt efter brottningsmatcher, motorsågslek, tävlingar osv. Och som en karatefylla sig bör så var uppvaknandet ju lika intressant. Hittade till slut mina bilnycklar i någon annan ficka, mobilen välgömd i köket och min bil stod i skogen (??) 

Sååå klockan blev närmre 18 innan jag ens hade kommit hem till Laxå. 

Som straff för att ha sovit bort nästan hela dagen tvingade jag mig själv att måla klart räcket på trappan. Kan ju säga att det tar en jäkla tid med alla ytor som skall penslas. Jörgen (han som hjälper mig m trappen) hade hjälp mig med att måla hälften på ena sidan så det var ju bara att köra vidare. 

Jag använder Hammarlack som i konsistensen mest påminner som segt smält lakrits. 

Kl 20:30 hade jag målat klart. Äntligen fick jag ta kväll med stelfrysna fingrar och kropp och en känsla av förnöj. 

Det kommer bli såååå fint tror jag. 

Granntanten smög förbi och sa att jag var en tuffing. Det kändes fint :)

I eftermiddag kommer Jörgen igen o då ska vi måla trappen. Han ville bestämt vara med att göra det bara för att inte missa känslan att "nu är jobbet klar" och det förstår jag! 

/tant trassel

Hej trägolv!

Tyckte jag hade kollat om det fanns trägolv under plastgolvet i stugan. Kunde ändå inte släppa tanken riktigt och kollade en extra gång.

...det vaaaar nåt därunder alla lager...

Då gick det inte att hålla fingrarna i styr längre!

Under plastmattan låg...en jävla massa lim i kanterna och en jättefin typ linoliummatta i grått som hade lagts i plattor lixom. 

Fick lite ont i magen vid tanken på att även riva bort den men hur fin den än var så var den för det första skadat av all lim och för det andra så ogillar jag på riktigt grått. 

Så jag tog en fika medan jag kollade på dom fina gråa plattorna och sen tog jag tag i nästa lager...åhh herregud!!

Tur att jag hade Zeb på besök när jag fick detta infall för det var så jävla jobbigt!

Under den gråa mattan låg det ett tjockt lager med typ tjära. Under den en masonitskiva som i sin tur hade limmats på trägolvet med mera tjära. Och hade spikats såklart. 

Vi kämpade på en liten bit åt gången. Skrek o svettades. 

Sen fick jag lägga mattor på hela golvet tills jag får ut småspikarna och får rivet dom andra golven så jag kan hyra en golvslip. 

Kommer gå åt lite papper för att få bort tjäran tyvärr...

Men enl golvkillen på jobbet är det nog enda lösningen. 

Ska bli spännande :)

Trapp

Jag har i omgångar haft min kompis snickaren här. Han har jobbat på att laga min trapp framför min villa. 

Nu är den färdigputsat och redo att målas. 

Skall skrapa lite på räcket oxå och sen skall även det målas. 

Velar så fasligt runt färgen. Men jag får nog välja den färgen som passar huset just nu och inte den färgen som skulle passa huset om det i framtiden skulle bli svart. 

Så jag kommer bryta min vita färg som jag har. Till svart. Om min färgaffär i byn kunde ha öppet när en annan är hemma. Dom stänger 17 på dagarna :(