Ha

Jag ska verkligen inte kolla på kläder riktigt än. Min ekonomi tillåter inte det men... ibland så bara händer det att nån annan kollar på kläder åt mig och visa upp sånt som man inte vill se.
Som tex dessa sjukt grymma Karina-byxor från HM.

Ynka 200 kr koster dom. Och dom är så sjukt snygga!Jag skall PROVA dom och hoppas hoppas att dom sitter riktigt illa på mig och HOPPAS att jag hatar dom. Tills dess ska jag sukta.
/tant trassel

Fynd

Fyndade två par önsketofflor på loppis idag.

 

Dessutom en fin har-kollat-på-förr-syltburk från Arabia.

Uuutöver det ett par vita typ nya Adidas sneakers.
Nöjd!

Myser runt i mina nya tofflor å känner mig helt rätt :)

/tant trassel

Behövd

Är det bara jag eller har människan ett stort behov av att vara behövd?
JAG har det.
Jag mår bra. Känner mig som en hel och levande människa om jag är behövd.
Då inte bara av ungarna för det ger ju lixom sig själv.

Blir tom när jag inte är behövd.

Är det en psyksjukdom jag har?

/tant trassel

Panelgrund

Panelgrund är min bästa vän just nu.
Mitt köksbord har i mååånga månader väntat på att stå på tur för pensel och målarfärg. Och som ni redan vet så kommer det än så länge bara till grundfärgen. Halva mitt hem är grundat. Kolla bara pinnsoffan i bakgrunden... panelat!
Pengarna räcker inte till att köpa ny färg så jag får använda det jag har.
Och det är Panelgrund.
En grundfärg som helt enkelt får den slutgiltiga färgen att fästa.
Jag har hatat mitt köksbord mycket länge. Det är eg mycket fint och bra men behöver verkligen kärlek.
Har länge tänkt att jag skulle vänta med att måla köksbordet tills en vecka då jag inte har barnen men nu har jag ju dom alltid så då måste saker och ting helt enkelt bara göras... när dom sover.
Så ikväll fick det bli.

Måste slipa alla andra delar av bordet innan jag kan måla resten men själva bordsskivan hade jag sedan länge slipat, så den var det bara att måla över.
Lady Gaga konsert på radion och ett glas vin var mitt sällskap.

Tänk va lite d behövs för att förändra saker runt sig!
/tant trassel

Längtan

Zion fick äntligen hem sin kompis Måns från sin semester. Vi tog med honom hem från fritids så killarna kunde umgås lite. Brukar hamna fram för Nintendot en stund tills den tråkiga mamman tycker att det räcker.
Dom är så roliga att lyssna på när dom umgås. Kollar på film eller spelar eller nåt annat. Dom har riktiga konversationer och diskussioner. Blir så full i fniss :)

Gillar förresten att ha barn här. Oftast.
Har alltid önskat att ha ett sånt hem där ungar gillar att vara. Visst att jag inte orkar med alla dagar men för det mesta så tycker jag om att ha full rulle här.
Det hemmet jag växte upp i ville ingen va. Kompisarna ville jämnt var hemma hos sig. Kan ju bero på min diagnos-täta-pappa att ingen ville va där,vilket jag förstår.
Men jag vill inte ha ett sånt hem.
Hoppas ungarna alltid kommer känna att hemma hos oss får man hänga.

Fast att jag är en sån ganska direkt och ganska hård morsa.

/tant trassel

Tips

Var inte detta bara supersmart??!
Hur många tacomiddagar går inte åt till att rädda rullen?

Själsligt hårt arbete

Vet att "vissa" tycker det är lite väl mycket negativ aktivitet i mitt huvud just nu.
Men jag försöker verkligen.
Det finns bara så mycket sorg inom mig så jag vet inte var det ska ta vägen, var jag ska börja och hur jag skall handskas med det eller helst av allt bli AV med det.

Jag har blivit av med EN stor sten och den stenen tog en fin vän och bar åt mig. För att hon kunde. För att hon ville. Men så kan man göra när det gäller verkliga saker som pengar.
Men min sorg kan ingen annan bära. Bara jag.

Det är ju inte för att jag VILL sluta leva. Jag VILL tro på lycka. VILL tro på att jag är värd att älskas. VILL tro på att jag nånsin kommer älska igen som jag vågat älska. VILL tro på att jag inte är så jävla misslyckat som det verkar som.

Det är bara det att jag inte ser det. Jag gör verkligen inte det. När människor försöker uppmuntra mig o tala om för mig att jag är stark och att det vänder så känns det som ett hån. Gör mig mest förbannad.
Och vet ni. Jag har verkligen ingen lust att vara stark. Just nu vill jag bara krypa ihop i en famn där jag är helt trygg. Där vill jag bo tills allt har försvunnit från mitt bröst.

Det kommer ofta tårar. En kort stund. Det bara kommer över mig. På bussen. I tåget. I skolan mitt i en koppling.
Men jag orkar faktiskt inte bry mig. Jag har ett själsligt hårt arbete under pågående.
Jag antar att det finns nån sorts deadline för hur länge man kommer orka med mig.
Men tro mig. Jag jobbar hårt. Försöker verkligen.

Walk a mile in my shoes.

/tant trassel

Bara för att vi kan.

Tog min trötthet och gav den fingret för att tillmötesgå barnens önskan om att få ta tåget till Örebro för en fika.
Jag har skaffat pendlarkort vikket innebär att jag med barnen åker gratis mellan Laxå o Örebro alla veckans dagar. Även stadsbussar ingår.

Vi kan alltså göra utflykt fast vi inte har en krona!
Idag hade vi en krona och tog en fika på Vasa.

Sen gick vi lite i affärer och avslutade på BR där vi osade runt en stund.

På tågstationen på väg hem hittade ungarna en helt äkta vårtbitare!
Den var väldit umgåssugen och den fick en liten puss av Hwila innan vi ställde ned den och hoppade på tåget.

Väl hemma. Jag tvingade mig själv till spackelarbete & Zion somnade i soffan.
Tur att det är söndag imorn.

/tant trassel

Slätat

Spacklar för livet.
Jag tror kanske jag är helt ok på det till och med. Men det visar sig nog först när jag har målat.

Avslutar med en av dom enda ölen som jag faktiskt njuter av.

/tant trassel

Stilla

Nu är det stilla här hemma. Ingen som snarkar, ingen tvättkorg som knarrar o gnisslar när en suckande boxertjej lägger sig till rätta, ingen att hämta efter skolan, ingen att dammsuga efter stup i kvarten, ingen att släppa ut, släppa in, släppa ut, släppa in. Inga vackra bruna ögon som tittar förväntansfullt på en och ingen att ha dåligt samvete för.
Nu mår dom bra. I småland. Med sin nya familj. Bortskämda. Älskade och nej, dom har aldrig tråkigt. Omöjligt. Det är konstant full fart med dom nya kompisarna.
Men visst känns det. Visst gör det. Om jag kände mig ensam innan så är det inget emot hur det känns nu.

/tant trassel