Favoriten

Nåt som ju är liiiite roligare än hemma är shoppingen. Inte för att jag har nåt att shoppa för men jag älskar att gå runt och titta på allt roligt och fint man kan köpa för pengar.
Två olika butiker har mitt hjärta lite mera än alla andra. Den ene heter Söstrarna Grene. Kollade och dom finns endast i Strömstad i Sverige.
Iaf, här är ett litet smakprov på vad som BLA föll mig i smaken därinne... eller ja... i smaken å i smaken, sånt som fångade min uppmärksamhet rättare :)

En ask i trä med små gångjärn som är ungefär 30 cm hög. Det finns en massa små fack inuti asken och tanken är kanske att man skall dekorera den å ha en masse plock i den va vet jag. Iaf så kände jag direkt att min fina son (ja jag saknar barnen JÄTTE jätte mycket) skulle kunna tycke att den var fin å bra att ha. Han börjar ju på Z :)
Den fick faktiskt följa med hem. 60 DKR.

'Anna & Clara ser det som en självklarhet att sopa fram
för egen dörr innan denna vackra matta läggs ut.'

Ja så stod det på skylten ovan för dessa super glada dörrmattor. Gillar deras små skyltningar på Söstrarna Grene (Anna & Clara). Mattan kostar 60 kr och är som ni kanske ser av hampa eller nåt liknande. Tjock och bra.

Små och stora tavlor med vackra motiv i diskreta färger.

'

'Resväskor' i nån sorts metall som antagligen inte skall användas till resväska utan kanske stå och se fin ut, kanske öppnat med tidningar i eller till mössor. Fanns i stora och lite mindre. Minns inte priset. Tyckte mest att dom var lite roliga :)

Jag är en RIKTIG anteckningsboksnörd. Jag ÄLSKAR anteckningsböcker. Använder dom sällan men köper dom gärna. Nu behövde jag dock nån till mitt skolarbete medan jag är hemma så papegojan och fjärilen fick hänga på hem. Böckerna kostade 30 kr stk.

Och sen är det ju den dära grejen med att vilja ha det dära lilla extra till det som i övrigt inte är så roligt... disktrasor. I Danmark är det fram för allt trasor som tvättas i tvättmaskin som används. Även dessa tygtrasor är sånna. Kokas med fördel men varför välja vita trasor när man kan välja en massa andra fina färger? En trasa kostar 7 kr och kan ju i realitet användas tills dom ramlar isär. 

Onödiga prylar finns det gott om :) Fast att få ställa fram sånt som man känner är lite extra fint, roligt eller annorlunda, det gillar jag. Visst är detta the-kitt underbart? Fjärilar som handtag :) Minns inte priset men jag skulle gissa på typ max 15 kr för muggen och typ 40 för kannan. Som ni förstår ingen förmögenhet för att få lite ombyte.

Och sist men inte minst, deras theer. Underbara och precist sånt som jag gillar utan koffein.

Sen fanns det ju såklart 1000 andra saker som var helt underbart fantastiska som ni själva får åka och kolla på nån vacker dag :)
Var finns dom? Kolla här: http://www.grenes.dk/index.php?page=68&lang=dk


En annan butik som väcker mitt intresse heter Tiger eller 'Tajgår' som mamma säger med extremt dåligt engelskt uttal :)
Här hittar man på riktigt roliga saker. Har inte fotat så värst mycket men nåt jag fastnade för var dessa två saker.

Vanliga små kakfat eller va det heter i harlekin stajl.
1o kr stk

Och här har ni Hr Harlekin him self :) En burk i keramik med sked. Locket är hans mössa. Ca 20 cm hög. Perfa till kaffet. Älskade dom. 40 kr. Kunde tyvärr inte hänga på hem, som tyyyp allt annat :(

I Tiger köpte jag en present till ungarna. Zion fick ett trollerisätt för 20 kr och Hwila fick en påklädningsdocka-kitt där man skall klippa ut tröjer och byxor å sånt ut tyg och limma på papper så dockan kan få riktiga kläder. Minns tydligt hur jag själv höll på så när jag var liten med just tyg. Var det bara jag? Det kanske mera var att jag ritade en människa på ett papper och sen klädde det med tygkläder som jag limmade direkt på teckningen. Minns det som roligt iaf. 20 kr.
Det fanns även saker som 'gör d själv memory' Asså att barnet eller en barnslig vuxen, själv riter bilderna till spelet.
Ja å dessutom en massa annat.
Kul butik. Köpte även en liten present till han jag är så kär i därhemma :) Även den kostade 20 pix.

Nu måste jag dammsuga och byta sängkläder in da house. Mamma har några 'mycket aktiva' dagar vilket är ganska befriande både för henne å för mig. Inte för pappa dock för han blir orolig för han mister kontrollen. Men det är ju bara EN grej i hans diagnoshelvete som får honom att må dåligt.
En dag åt gången.
/tant trassel

En vecka kvar

Har haft lite problem att hitta en internetuppkoppling som funkar och det går inte langre att blogga från min mobil (ej uppdaterat) så jag har haft gaaaanska mycket bloggabstinens. Men se... just nu, i detta nu ville mammas uppkoppling och jag passar på.
Behøver ro nar jag skall blogga. Kan ofta inte bara ha 10 min utan jag måste mentalt førbereda mig innan jag bloggar. Vet inte varfør...

Min mamma Piraten. Grrrrr

Iaf... nu ar det val typ två veckor sen vi kom hem hit. Jag har idag køpt tågbiljetter hem till om en vecka.
Nu vet jag, på ett ungefar hur livet ter sig har hemma hos mamma och allt ar stabilt just nu.
Mamma fungerar i 10-30 min åt gången. Hon kan inte gå runt sarskild lange utan då måste hon satta sig i sin stol. Igår var vi ute och gick en vanda på kanske 30 min. Det går mycket långsamt men det ar bra før henne att anvanda benen. Dagen efter ar hon såklart jatte trøtt i benen. Musklerna førsvinner nar hon inte får rørt på sig.
Aven fast hon i måndags var på koll på sjukhuset och dom satt att det hade blivit lite battre så vet vi att så har det varit førr och det kan lika snabbt gå åt andra hållet.
Men vi ar ju glada før att det inte ar åt andra hållet såklart. Hon sager dock att hon kanner att hon blir trøttare. Och det ar ju sjukdommen som har taget om henne som gør sig påminnt.
Men idag har jag inte varit hemma alls fram tills kvallsmatsdax. Mamma har tydligen sovot hela dagen pga en spruta hon tog igår så det var kanske bra att det var just idag då jag hade 'fullt upp' med att gå på stan med min gamla van... och ja... jag behøver faktiskt komma ut ibland. Gøra nåt annat. Tror mig. Igen orkar alla dagar. Vissa MÅSTE orka... Mamma tex. Men jag kan ge henne ro en halv dag, gå lite på loppis och dricka en latte med Karina... ja hon heter oxå Karina... och sen lekte vi med en tjej till nar vi var små. Hon hette oxå Karina. Så vi hette alltid våra efternamn :)
Well...
Ar tacksam att få va har. Tacksam till dom som gjorde det møjligt... svarmor, Simon, ungarnas pappa, Simons ungarnas morsa, granntanten, hundvakten, skolan... ja dom ar många... Alla har dom ju bidragit till att jag kan sitta har nu.
Ingen har døtt av att va tacksam. JAG tanker iaf va det.
/tant trassel

I moders famn

Onsdag kvall landade vi hos mamma och pappa Danmark efter en regnig och mørk åktur.
Livet hemma står på stand by.
Nu ar nu.
Vi lever. Tillsammans.
/tant trassel

Hör nån va jag SÄGER!?

Kollar på möjligheterna att stanna i Danmark under ett längre tag.
Det handlar mest om pengar. Får jag inga pengar kan jag ju inte stanna. jag måste ju betala räkningarna.
Först kollade jag FK. Som har nåt som heter 'Närståendepenning'. Det går ut på att man kan våra en svårt sjuk närstående i hemmet/på sjukan och få pengar under tiden.
Men såklart så gäller det endast om både jag och mamma är sjukförsäkrade i Sverige. Well... tack Sverige. Tack.
Kollade med skolan och dom kunde inte fatta beslut om studier på annan ort utan det är AFs bord.
Jag går ju på såkallat Aktivitetsstöd och AF betalar min utbildning. Jag måste närvara varje dag hela dagen i skolan annars får jag ingen ersättning, vikket jag förstår. Men när jag mailade och berättade om min situation, ber om att få ta mina självstudier och plugga i Danmark under min vistelse där, OCH dessutom upplyser om att jag ligger MINST 4,5 veckor före i min planering, får jag till svar att det finns det tyvärr ingen möjlighet för.
???????????????????????
HÖRDE DU VA JAG SA??
Jag behöver ÅKA!

Principer! Det är vad det är. VAD skulle det göra för skillnad för AF om jag sköter om min mamma OCH mina studier så länge jag GÖR det!?
Nej ända sättet för mig att inte förlora inkomst medan jag är borta, är att fuska. Varför måste man tvingas till något sådant?
Sjukskrivning kanske pga personlig kris, men båten åker imorn...
Nej det finns bara ett sätt.
Otroligt tråkigt.
Att man ens ska BEHÖVA kämpa för sin rätt när man mår såhär?
Inte konstigt att människor som mår dåligt inte får den hjälpen som har rätt till. Dom måste kämpa själva, om ingen gör det åt dom.
jamen så fint!
/tant trassel

När livet vänder

Någon dag innan nyårsafton fick jag ett samtal från min bror. Pappa hade ringt honom och sedan bett min bror ringa mig. Beskedet var för tungt.
Han berättar att den sjukdomen som vi så säkert visste skulle ge vika, hade tagit övertaget i mammas kropp och efter 2,5 år med medicinering orkar hennes kropp inte stå emot längre.
Dom skulle testa en sista medicin men om inget hade hänt efter en månad så kunde ingenting mera göra för henne.

En djup känsla av tomhet infann sig i min kropp och jag fick till slut, efter något dygn samlat mod att ringa mamma.
Det var ett dygn med mycket förnekelse, så som att dom hade sagt fel, att dom ljuger för oss, att det inte är så illa som det låter... jag VILLE inte ringa mamma och höra henne säga det. Och ändå förstås så ville jag det.
Mamma talar sakligt till mig, försäkrar mig att vi skall ses i vår och att hoppet inte har lämnat henne än. Vi bestämmer att höras mycket på telefon och att vara öppna med hur vi känner oss... vilka tankar som passerar inom oss.
Och att jag inte behöver komma hem... även fast jag mera än nånsin verkligen känner att jag behöver åka hem till henne.

Sitter i skolan på måndagen efter nyåret och pappa ringer runt kl 16. Dagen är nästan slut.
Han är väldigt kort i telefon och meddelar mig att han har varit till samtal på sjukhuset och dom hade sagt till honom att det är så illa med mamma att det nu rör sig om veckor och inte om månader innan allt är över.
'Du kan komma hem om du vill'
'Jag ringer mamma sen' hör jag mig själv säga...

Helt overkligt... va sa han? att vaddå? asså... VAD?
Huvudet blir tomt. Jag packar mina saker och går iväg efter hundarna. Sen bara går jag och går... och går och går. Och när Simon hämtar mig en timma senare finns det inte mycket att säga. Huvudet är helt tomt.
Kvällen fortlöper tack vare Simon. Jag bryter ihop några ggr bara pang bom utan förvarning.
Vi börjar försöka planera för en snabb hemfärd till Danmark. Jag vill stanna länge men jag vill ändå ha med mig barnen så dom kan hinna se sin mormor en gång till. Jag vill ha med mig Simon så mamma kan få se hur lycklig jag är med honom.
Sen ringer telefonen. Kl är typ 21:30. Det är mamma.
Hon undrade varför jag inte hade ringt som jag hade sagt till pappa att jag skulle.
Sa lite tveksamt att jag evt hade tänkt ringa imorn... (VADDÅ EVT!!? NÖT Karina!)
Mamma och jag pratar en stund.
Hon berättar att hon ju inte var överraskat över beskedet som så utan att det var fråga om så kort tid.
Och ja... hur tar man ett sånt besked? Hur får man sitt huvud att fatta att våren inte kommer komma, att slutet är här?
Och hur kan vi närstående på riktigt komma att förstå allvaret i detta?
Fast såhär, säger mamma, såhär vill vi ju inte HELLER leva lixom. Det orkar ju ingen i längden. Och nej, så är det kanske, även fast jag som inte upplever hennes sjukdom på samma sätt som pappa och moster, jag skulle kunna leva 20 år till med ovissheten, om jag bara får ha henne kvar.

För hur lever man utan någon man inte kan leva utan?
Hur?

ATT man lever, det gör nog dom flesta, men HUR gör man det på bästa sätt?
Hur kommer man vidare?
Mamma har alltid stått mig MYCKET nära.
Har ofta tänkt att jag inte skulle kunna överleva utan henne. Och just nu är den känslan starkare än allt annat.
Men nu får jag åka hem. Vara glad för dom bra dagarna vi får tillsammans, försöka glömma dom dåliga och vara stark.
För om mamma skall försöka vara stark för oss alla som är runt henne då kommer hon absolut inte orka få en massa bra dagar.
En dag åt gången. Hoppas att livet härhemma i Sverige går ihop medan jag är i Danmark. Hur vet jag inte men det måste gå.
Simon, jag å mina barn åker hem en av dom närmsta dagarna och sen åker Simon tillbaka med barnen efter några dagar i Danmark, tillbaka till vardagen medan jag stannar så länge jag kan.

Jag smsade mamma efter vårt samtal och sa att jag var ledsen för att jag inte hade ringt henne, att jag var rädd, och rädd för att hon skulle vara rädd. Jag vill inte distansera mig! Jag vill inget hellre än att få vara med henne!
Hon svarade att hon hade ringt till mig för att hon visste att jag hade så svårt vid det förra gången och att hon ville hjälpa mig på det sättet. Att hon älskade mig och att hon inte kunde önska sig nån bättre dotter än mig.

blä
Vill inte ha 2012. 2012 kan gå å försvinna.

/tant trassel

Pömsig kärlek

Mycket kan skrivas om julen.
Skall göra det oxå. Bara inte just nu.
Den har innehållit mycket kärlek och värme och jag har njutit det mesta av tiden.
Här från en kväll upp till jul där jag och min kärlek pysslade med julgodistillverkning, lite bakning och glöggdrickande.
Då blir man lite mysig framåt småtimmarna :)
Golvet är ett bäst om man vill ha sällskap.

/tant trassel

När man minst anar!

Ett litet grönt paket damp ned i min fina brevlåda några dagar innan jul.
Funderade på va 17 jag NU hade beställt på fyllan *skämt*
I paketet låg detta.

Kände igen prinsesstårtan och behövde inte tänka länge innan jag kom fram till vem paketet var ifrån.
Maja är en av mina trogna bloggläsare som jag aldrig har träffat men som har hängt med ett bra tag nu tror jag.
Hon iaf har visat upp dina alster på sin egen blogg några ggr och jag har väl tyckt att en sån prinsesstårta skulle va fint att ha som nåldyna. Har ingen nämligen!
Detta var dock ett bra tag sen och jag hade släppt det. Men det hade inte Maja :)
Tur för mig.

Nu är den fulltstoppat med nålar och jag känner mig super nöjd och SUPER bortskämt!
TACK!
Kram
/Tant Trassel

Stop?

Ja som ni kanske redan har läst så jag har jag problem med att Zion 5 år bitar på naglarna. Det har eskalerat dom sista månaderna och jag har sökt efter orsaken och en lösning som känns hållbar.
Jag menar... VARFÖR bitar han? Kan man få reda på det då kanske man kan hitta en lösning på hans problem och på så sätt få slut på nagelbitandet.
Jag testade en Anna Walgrengrej som du kan läsa om här http://trasseltofs.blogspot.com/2011/10/nagelbitare.html
Fast... jag kanske är en kass morsa men det funkar inte och jag kanske inte är tillräcklig uppmärksam va vet jag. Jag får inte till det. Det skall ju funka både hos hans pappa och på dagis OCH här hemma, så...

Så nu köpte jag sånt dära gift till hans naglar. Jag hoppas att han kan sluta bita innan han vänjer sig vid den äckliga smaken på naglarna.
Kanske kan kombinera kramar som spänningslösare och smaka-illa?
Vill ju så gärna göra allt bra. Och nagelbitare har jag såååååå svårt att inte se på med 'obehag'. Jag har själv bitit tills jag blev 20 år. Sen vaknade jag en morron och visste att från idag kommer jag inte bita på naglarna längre. Och jag gjorde inte det. Jag är såååå glad att jag lyckades sluta och inte längre är en av dom jag inte ville va. Iaf när det gällde naglarna.
Sen finns det väl 100 andra saker som jag skulle vilja ändra på...
Nu får vi se hur det artar sig.
/tant trassel

Grenuttag deluxe?

Bor på 'den bästa villagatan i Laxå' som det heter enl alla 60+ -are som är bosatta på Villagatan. På den hära villagatan och på gatan bredvid finns det två hus som barnen tjuter över när vi åker förbi på kvällen. Särskild huset på min gata har nog köpt ALLA sorters to-much-julbelysningsdekorationer som finns att tillgå. HELT otroligt. Ungarna ba 'åhhhh mamma va VACKERT' å jag mera ba 'det är det värsta jag nånsin sett. Så smaklöst'
Ungarna förstår såklart inte alls vad jag menar riktigt. HUR kan jag tycke att det ser för hemskt ut.
(OBS... bilden är inte huset på min gata. Jag försökte fota d mä Iphonen men det gick lixom sådäääär. Detta typ motsvarar synen som möter en när man åker min gata på kvällen)
Iaf när man lixom har vant sig lite vid synen och alla funderingar på var dom har fått tag i allt skit, ja då börjar ju tankarna bära iväg till deras elmätare och uttag som måste bära en belastning som motsvarar halva Laxås.
HUR många grenuttag måste man ha i en 60-talsvilla där det oftast inte finns mera än ett max två uttag pr rum, OM inte dom har dragit om all el i kåken, för att föda och husa 10 000 olika ljusslingor?
HUR många?
Det vore ju en rejäl skoluppgift faktiskt.
Antagligen skulle man bli lite rädd.
Och dessutom... asså HUR mysit är det att sitta där i vardagsrummet med en altan som lyser som solen skulle va på besök. Näää... aasså... nääää.
Men visst...
/tant trassel

När ingen ser

Va gör du när ingen ser?
Gör du sånt som du tycker är lite skämmigt?
Petar näsan?
Bitar på naglarna på fötterna?
Är du lite självdestruktiv?
Utforskar dig själv?
...lyssnar på skämmig musik?
Mmm... jag faller nog ganska ofta in under kategorin 'skäms på sig' när jag är själv. Sen vem som sätter upp vad som är skämmigt och inte det är ju nog ofta oss själva. Vi inser nog inte hur normala vi egentligen är eftersom vi aldrig outar oss.
Jag har dock OFTAST inga spärrar... tyvärr. Säger ofta saker att skämmas över... som att outa mit 'titta-i-andra-folks-badrumsskåps-beroende'
Ja jag vet. JÄTTE skämmigt. Vad ÄR det med folks badrumsskåp som är sååå förbaskat intressant. Asså... jag rotar lixom inte runt utan jag mest bara öppnar det och stänger det igen.

En annan grej som är typiskt mig, det är att lyssna på musik som jag inte vill säga högt att jag lyssnar på.
Är man dessutom kär i en trummis i ett dödsmetallband då kan jag ju säga att då spelar man DEFINITIVT inte vad som helst hemma. Oftast inget alls.
Nää allt sker i hemlighet.
När ingen ser.
Då vet ni... då åker drömmen om nyckelharpan fram och Åsa Jinder får fylla mitt sinne med folkmusik :)
Så... där hade ni EN musikhemlis.
Vassego. Jag bju.
Puss
/tant trassel