Serverar kakor till en ynklig liten en.
Onsdag kväll efter duschen såg jag den första.
Torsdag förmiddag ringde jag skolsyrran o bad henne hämta Hwila o kika på henne och komma med en egen bedömning.
Då hade det kommit flera och skolsyrran var inte i tvivel.
Jag fick hämta hem Hwila med vattkoppor.
Vi har inte vetat om hon haft koppor men nu vet vi... Med råga.
Så jäklasynd om henne :(
Överallt. I hårbotten, i örorna, i snippan...
"Åh titta mamma!! Jag har inga under fötterna!!"
Och ja, det är vi ju förstås glada för.
Hon har ingen feber dock och idag lördag mår hon oförsäkämd bra. Det kliar men hon glömmer det lite eftersom hon har en överskottsenergi som inte är av denna värld.
Jag lyckades övertala henne att gå ut. Hon tror hon har spetälska och tvingade mig göra om henne till en taliban.
Och så gick vi till Lidl och handlade godis. Och folk glodde. Underligt va?
Och ja, vi är en smitthärd men vafan... Alla ska ju ändå ha vattkoppor nångång så...
-Zion ba "jo hon ser ut som en taliban, fast dom skulle nog inte ha ugglor på sin sjal" och nej, antagligen inte.
/tant trassel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar