Att man går isär verkar vara en ihållande trend numera. Jag känner nog nästan FLERA familjer som har brutit upp än antalet som håller ihop.
Det som har varit gemensamt med SAMTLIGA, som jag kommer på iaf, är att kvinnan har lämnat mannen.
En del män som ens vågar sig på att uttala sig runt detta verkar tolkar det som att kvinnan vill ’pröva sina vingar’ ’förverkliga sig själv’ ’kolla om gräset är grönare på andra sidan’ och en masse sånt… shit om jag får säga så.
Finns det ingen karl som funderar på varför det just är DOM som blir lämnade jämnt?
Själv funderade jag en stund över detta faktum under en hundpromenad idag. Konstaterade som sagt inledande att det var just männen som blev lämnade… oftast INTE pga att hon har hittat någon annan att älska utan… ja VARFÖR… varför lämnar vi våra män?
Nu luftar jag bara lite tankar här. Jag har inte kommit till nån typ av slutsats utan är fortfarande ett stort undrande frågetecken.
(bilden är en länk till Clara som gjort bilden)
Men kan det vara så att jämnstäldhetssnacket har gått dom åt huvudet?Nu ska frugan ut å hugga ved och skotta snön medan mannen ’ser efter barnen’ från skrivbordet fram för datorn eller med sin nya Iphone med alla feta apps i handen.
Nu är det frun som ansvarar för att bilen funkar och att saker och ting blir gjorda. För gör man inget på ett tag så gör hon det ändå själv.
Ska vi iväg och jag tar lång tid på mig att duscha, raka mig, sätta på mig kläder osv så hinner hon kasta på sig vad som helst och desslike på barnen innan hon släpar ut alla små genom dörren med mannen 5 min efter för att ’bara skulle kolla en grej’.Har dom blivit lite lata när det gäller ansvaret för familjen?
Klart att man som motpart eg helst vill ha det bästa från båda världar.
Jag vill vara liten och bli omhändertagen när JAG vill. Jag vill va okvinnlig vid andra tillfällen och behöver minsann ingen hjälp.
Men jag vill INTE hugga ved, jag vill INTE fixa bilen, jag vill INTE se till att saker och ting blir renoverade här hemma –hjälper jätte gärna till men vill inte bära ansvaret för att det ska göras.
MEEEEN jag vill inte heller va den som dammsuger jämnt… diskar och klär barnen så han kan sitta på sitt arsle… JU… om HAN fixar bilen och huset och veden, så hans familj kan hålla sig varma och komma till jobb och dagis och leva ett drägligt liv.
Förstår ni?
Visst vill man ha det så… det bästa av båda sidorna.
Denna upplevelse tror jag inte jag är ensam om att ha. Allt behöver inte vara hämtat från mitt liv utan är en mix av olika kvinnors liv idag… eller innan som faktiskt lämnade honom.
Men hur vill vi HA honom då?
Och vilken roll vill VI spela i ett förhållande?
Jag undrar om det var lättare att leva förr då man kände till sitt ansvarsområden.
Jag bestämmer inne, du bestämmer ute och ansvaret är mera eller mindre mitt där just jag bestämmer.
Eller har dom blivit för mesiga våra män? Dom kvinnorna jag känner är många gånger riktiga tuffa brudar faktiskt. Självgående och inte på så sätt beroende av sina män.
Förlorar männen på det sättet lite av sin nisch… att vara den som syns och hörs… den som familjens beskyddare?
Vet att jag pratar ur ett hetro-perspektiv men jag känner inte till något annat liv. Men ni som läser som antingen har provat på båda och eller bara ett HBT-förhållande… hur ser ni på detta? Ser ni också en skillnad?
Och dessutom pratar jag ut en kvinnas synvinkel så finns det nån man därute som vill uttala sig i detta ämne så skulle jag vilja höra DIN objektiva åsikt! Ser DU nån förändring hos männen i Sverige?Allvarligt är jag mycket oroat.
Ser en framtid med ett jätte kollektiv med bara kvinnor och barn som lever tillsammans och sköter allt själva med hjälp av varandra… och sen en fruktansvärd mängd med ensamma män som sitter ensamma på var sitt håll, träffar kompisar ibland då dom svär över kvinnor i allmänhet, tar en öl och sen åker hem och somnar ensamma.Kan inte bestämma mig för vad JAG skulle vilja ha om jag fick välja fritt från män-med-ett-visst-beteende-hyllan.Kan jag uttala mig om detta när jag inte ens vet hur jag själv skulle vilja leva?
-juuust det. Min blogg… :)
Underbart. Jag kan ventilera preciiiist så mycket jag vill.
Inte utan att nån blir trampat på dock… men OM detta är fallet kan jag avsluta med att säga att jag INTE tycker att nån är bättre på nåt sätt än nån annan. Vi är olika och vissa kvinnor kanske trivs som allra bäst med just sånna män som jag pratar om.Salve vänner!
/tant trassel
5 kommentarer:
Kvinnokollektiv med barn o djur... jag är PÅ =)
Kommunikation är ju en bra grej, sen får man väll som par komma fram till hur och vad man vill med sin familj. Och saknas det engagemang så kanske det inte är så konstigt att någon drar tillslut. Själv blev jag ju utbytt mot en tjej som var fyra år yngre än mig så jag antar att jag var för gammal? Den här bloggen tar upp lite av det som du funderar över Http://skrietfrankarnfamiljen.blogspot.com/
finns förståelse för den andra parten o vad den faktiskt gör...ja då tror jag de funkar.
jag vill bli omhändertagen men inte daltad med, jag vill vara egen och göra ALLT själv...tur att man funnit nån som fattar mig bättre än jag själv gör...nästan;)
kommunikation är a och o..när den brister brister mycket...till den grad att allt annat brister med...då är man ute på djupt vatten, ibland tar man sig till land, ibland guppar man med en livboja men förr eller senare måste man göra nått och ibland har man drivits för långt...man orkar inte längre med den ensamma tvåsamheten.
ja jag vet inte, men nog kan det vara så i många fall, att jämställdheten har gått vissa män på skallen.
De blir tjuriga och fåniga om DE får ta hand om bilen själva, m.m., samtidigt som Ni vill att de skall hjälpa till med damsugningen o andra tråkiga saker inomhus hälften av gångerna.
om män bara har lite större romantisk inlevelse i sig så vet de att kvinnor uppskattar om hon sätts främst, om hennes behov försöks tillgodoses. Om då t.ex. mannen inte bara sköter bilen o utomhusgörat, utan även tar större delen utav inomhusgörat - om nu kvinnan inte vill göra detta förståss.
Han bör uppvakta henne, ofta vill hon ha uppmärksamhet. Och som du säger, det är ofta starka kvinnor som lämnar sina män, och med det betänkt så är det viktigt att mannen låter kvinnan vara stark, låter henne lufta sina vingar, utan att hon för den skull skulle behöva lämna maken.
jag tror det är den manliga egoismen som ligger till grund i stora delar varför många kvinnor lämnar sina män, om de bara lär sig att se till kvinnan främst, utifrån hennes behov och perspektiv, så skulle förhållandena hålla mycket bättre.
Skicka en kommentar