Spegelbild

Jag fick några nyttiga timar med Sofie. Hon är så underbart bra. Särskild när det gäller frågor i sin roll som mamma, där tänker hon alltid till en lång stund och kommer med förslag på 'lösningar' som skulle kunna hjälpa mig eller möjliga svar på varför situationer uppstår så jag själv kan hitta på en möjlig lösning på problemet.

Många därute med barn, tjej som kille, känner nog igen sig och sitter som jag och undrar varför.
Mitt bekymmer som jag delade med Sofie är detta faktum att Hwila 4,5 år tycker att det mesta jag gör är fel. Inget jag gör kan nånsin bli rätt och när hennes pappa dessutom oxå tycker att jag gör fel så blir jag på riktigt lessen. Försöker komma fram till hur jag kan vara bättre, ha mera tålamod, lösa hennes önskan på andra sätt än det sättet jag hade valt och när allt detta har åkt runt i huvudet på mig under några dagar känner jag mig till slut som precist jordens sämste mamma ever.

Men Sofie berättade att Hwila är i den åldern då det är dax att bli en egen individ. Hon försöker komma på vem HON är och jämför sig därför med den främsta förebilden, vilken är hennes mamma.
Hon vill bli som sin förebild och när förebilden sen gör fel då blir hon självklart besviken och ändå kanske hon inte riktigt vet hur hon eg vill att saker och ting ska va.
Pappa är ju världsbäst...
Zion däremot är ju mammas pojke och pappa är den man slår när man slår. MYCKET sällan mig.
Pappa är alltså Zions förebild och det är honom han blir arg på och mäter krafterna med.
Än är det inte så påtagligt med Zion som ju bara är 3,5 år.

Men just då när hon sa det, så blev det så tydligt för mig... det är inte mig det är nåt fel på! Halleluja! Inte mig. Såhär ska d VA!
Det viktigaste nu är att vara en BRA FÖREBILD! Sluta vara lessen för att hon är arg på mig och att jag aldrig kan göra rätt fast att jag verkligen försöööker. Nej jag skall lägga möda och energi på att vara en FÖREBILD som hon kan växa upp och se tillbax på.
Fattar ni hur viktigt det är?!

Jag tror jag fattar NU.

/tant trassel