Massor plats

Utan större problem fick fåtöljen jag köpte sista jag var hemma i DK, plats i Plutten. Jag kan inte sluta förvånas över lastningsutrymmet i den bilen. Det är helt sanslöst.
Nu är fåtöljen hemma iaf.
Längtar efter att få klä om den!!
Har samlat sten med hål i från stranden på Camillas bröllop som skall användas som tyngder till nackkudden.
Stolen ÄR just sådär skön som den ser ut :)
/tant trassel

Hem

Älskade hemland <3

Hemma igen sen knappt en vecka.
Rafsade ihop resten av min historia från mitt barndomshem, det som fanns kvar av mig och min mamma och sen tog jag tag i den långa resan hem.
Landade vid färjan i god tid. Hade laddat med kudde och filt så jag skulle ha en chans att somna på båten som åkte strax innan midnatt.
Väl om bord paxade jag en soffplats mitt i cafét så jag var säker på att ingen buse skulle ta mig medan jag sov.
Vilket var ett bra drag på vissa sätt och ett mindre bra på andra sätt.
Handlade upp mina sista danska mynt i taxfree, vinkade igenkännande till invandrargubben i caféet och oxå kände igen mig från resan till Danmark en vecka tidigare. Han hade tagit lite hand om mig då... som att låna ut sin nyckel till bildäck så jag kunde komma till bilen och byta kläder då jag frös som en gris. Dessutom bjöd han på refill på kaffet. KANSKE beror på att jag ju tog i med charmen så han skulle känna sig lite bra... :)
Jag bestämde mig för att ta en kopp kaffe innan jag skulle lägga mig och sova men väl vid caféet inser jag att pengarna inte räcker till.
Går till min plats och gör iordning min plats för natten. Då kommer gubben med en kopp kaffe med mjölk... 'Skulle inte du HA nå kaffe?'
Snäll gubbe :)
Somnar ihopknölat i en trång soffa med väckaklockan inställd på 04:30.
Försök somna på en båt med 100 andra i samma rum som ut över att prata spelar på black jack och det konstant låter pling pling pling när mynten ramlar med i vinstskålen.
Dessutom skulle personalen dammsuga.
Men jag måste ha somnat för plötsligt kommer cafégubben och väcker mig. 'Vi är snart i hamn' säger han...med en kopp kaffe i handen. 'här... du har du lite varmt att vakna med' :)
Känner mig lite bortskämt men med tanke på hur orolig jag var för att föra denna nattresa själv så känns det riktigt bra att han hade ett öga på mig under resan. Kändes tryggare.

04:45
Sen var jag on the road igen.
Ganska pigg.
Bara dryga 400 km åter att åka.
Gasolin på bilstereon och Plutten for iväg.
Runt Skara var jag döööödstrött. Men jag kom ända hem och sov som en gris två nätter efter det.

Att resa själv verkar jag uppskatta ändå.
Det som är tråkigt det är att man är själv med sina upplevelser och det suger. Så är jag... jag vill uppleva saker med nån annan. Inte själv.
Va ska jag ha det till? Ensamma upplevelser.

/tant trassel

Utrensat

Det ær lite obehagligt att vara hemma denne gång.
Mamma ær helt bortrensat från huset.
Ett par bilder på væggen ær det som finns kvar. Allt annat ær borta. Saker som HON gillade och anvænde. Allt från skålar, køksredskap, service, dukar, torrvaror, sysaker, receptsamning (idiot att kasta det!!! Ænda från mormors och hennes mammas tid Oersættligt), kaffeburken som jag ælskade, bøcker... altså ni fattar... det ær TOMT i vikket skåp jag æn øppnar. Det finns intet! Pappa skulle få plats i en etta med dom sakerna han har sparat. Nu bor han på 140 m2
Det kænns så otroligt sorgligt och på många sætt tragiskt. Jag har inte fått en chans att ta med mamma hærifrån. Før det ær ju så jag ær... minnen...prylar...det hør ihop før mig.

Jag var uppe på vinden som faktiskt oxå ær næra på helt tømt. Det brukar vara fullt dær.
Har rensat det sista och tagit det jag vill ha. Mycket av mina egna gamla saker från hela min skoltid. Gamla minnen som kommer tillbaka. Ni vet... skolbøcker från ettan... man tar i en læsbok och innan man har øppnat den vet man exakt hur førsta sidan ser ut och vad som står.
Jag minns kænslan nær man fick vissa av skrivbøckerna, nær man ritade vissa teckningar osv. Tænk att minnen kan sitta så hårt? Obetydliga minnen ju egentligen...
Så nu skall jag se hur mycket jag får plats med i plutten. Resten får jag ta næsta gång.

Pappa har åkt ivæg nu till hon ni vet. Ser væl honom på søndag eller måndag igen.
Nu måste jag fixa det sista infør resan till brøllopet imorn.
Ska ju sova på hotell och allt sånt fint. Det ingår i festen :)
Skall først gå bort till det som finns kvar av mamma... Min ælskade moster. Mamman till bruden :)
Ha en fin dag. Så ska jag bæra all skit så gott jag kan.
/tant trassel

Framkommen

Var hælsad från kontinenten! Hær har ni danskt tangentbord och jordens sæmsta uppkoppling... eller kanske nærmre jordens sæmsta dator men ni får finna er eller skita i mig en vecka å læsa sen nær ni førstår vad jag skriver igen :)

Resan som jag ju var tvingad att utføra sjælv gick relativt bra.
Jag bestæmde mig før att førsøka njuta lite. Palnera fina saker før mig. Før min skull. Gøra sånt som kænns lite gøtt i sjælen.

Først hade jag bestæmt mig før att ta en kopp kaffe och lite rast vid Brænnebrona Gæstis vid Gøtene, vikket ær ett stælle jag har passerat många ggr på min væg till och från Danmark, alltid beundrat men aldrig stannat på.
Nu var det dax.

Det ær den ballaste vægkrogen jag har sett nånsin tror jag.

Det stod tomt i många år har jag før mig.
Inne var det ballt oxå :) Kanske liiiite ogenomtænkt men ballt. Många fina saker och jag bara kænde en otrolig længtan, en længtan som jag har haft många ggr innan, att sjælv æga och driva något sådant ballt stælle.
Kommer aldrig hænda men drømmar finns det gott om.

Stannade æven vid en pytte rastplats vid en sjø och åt min lunch. 

Svårt att førena længtan efter honom med att sitta dær fram før allt vackert med føtterna i vattnet. Det blir så tragiskt ensamt då.
Allt fint vill man ju dela med någon man tycker om. Inte sjælv. 
Jag skall bara gøra tråkiga saker från och med nu så slipper jag den kænslan... 


Mina stopp på vægen resulterade i att tiden innan det var dax att infinna sig vid færjan i Varberg INTE skulle ræcka till.
Jag hade valt den kortaste men VÆRSTA vægen. Det var smala vøgar, mycket bilar och typ 60-80 km/t hela tiden. 
Jag var nog næra att bli galen dær. Jag SKREK på alla jævla idioter att flytta på sig. Plutten beklagade sig øver mitt sætt att køra. Jag bad henne om førlåtelse många ggr om... Stena Line ringde. 'Hej... det står att ni ska med oss på avfarten om 25 minuter. Stæmmer det?' 
'JAA... folk kør som idioter (fast att det eg kanske var jag som kørde som en idiot men dom andra FATTA ju inte att jag har brådis!!) Jag skyndar så gott det går... och jag ær sjølv førresten... du kan stryka Simon *kniv i hjærtat*'
'Men hur långt har du kvar?' frågar hon snællt.
Och jag har absolut ingen aning om var jag ær och hur långt jag har kvar. 'Kanske 15 - 20 km' sæger jag.
Nu ær det 20 min kvar tills båten far.
PRECIST nær jag skall svænga in på færgplatsen med hjulen skrikande i svænget ringer hon igen... men ser mig komma farandes och lægger snabbt på.
Jag ber så hemskt mycket om førlåt och hon sæger snællt att det ær ok.
Det ær 7 min kvar till avfærd och jag ger Plutten en sista spark upp før rampen och hon næstan flyger in på færgan dær gubbarna står och trippar. Sist på plats. ANDAS UT.


Sjukt konstig kænsla att vara SÅ stressat och på en sek bara kunna slæppa allt. Man næstan somnar. Kroppen bara står av.
Fick andas en stund dær i bilen. Blunda en minut och sen ge mig upp på færjan.
Tack Stena Line!
Nu vet jag att jag ALDRIG skall ta vægen till Varberg øver Borås... ALDRIG. Det blir Gøteborgsvægen næsta gång och før alltid.

Båtresan gick bra. Åt godis och vert illamående... såklart. Godis e bajs. Det var iaf gott fram tills jag måde illa och det vert æckligt. 


Var hemma hos pappa vid ett på natten. Resan hade tagit mig knappt 12 timmar.
Plutten hade trots min galna kørning dragit drygt halv tank. Duktig bil. Tycker så mycket om henne :)
Nu har pappa fyllt upp henne och haft henne på verkstad før att avbalansera dæcken. Nåt hænde nær Simon o jag satt fast i skogen før några månader sen. Men nu ær hon glad igen :)

/tant trassel

Bröllop

Imorn tar jag och åker mot Danmark i Plutten.
Simon skulle ha följt med mig men livet hatar mig just nu så jag får åka ensam.
Det är första gången jag bilar själv till Danmark.
Känns lite som att äta fin middag på restaurang ensam. Gott fast inte trevligt och roligt alls... nej förresten, det kanske inte ens gott bara för det.
Så blir resan.
Jag skall hem till min fina kusin Camillas bröllop och det är typ det enda jag ser fram emot. Inte resan, inte pappa, inte Danmark utan bara bröllopet som jag oxå ska delta i... ensam.
För första gången nånsin längtar jag INTE hem. Jag ser inte fram emot att åka hem som jag annars alltid har gjort.
Men nu kör vi. Måste ju.
Känns grymt otryggt dock. Det är nattfärjan jag skall åka med vilket betyder att man sover på nåt golv eller en soffa och jag känner mig väl lite utsatt som ensam tjej. Frågan är om jag vågar somna... gör jag inte det då orkar inte jag åka bil sen.

Packar ned klänningen som jag skall ha på. Skulle bli så fin bredvid Simon i hans fina mörkblåa byxor... 

Klänningen är från Vila och gick på 299 kr
Till den blir det mina röda Hasbeens som jag köpte när HM sålde dom förra sommaren.

Röda tånaglar såklart och ett pärlhalsband av svagt rosa sötvattenspärlor. Då tror jag till o mä att JAG orkar va med mig själv en hel dag.
Håret får te sig bäst det vill. Vet intet om hår och håruppsättningar och jag kan tyvärr inte betala mig ifrån det heller. Så det får fara bäst det vill.
...eg skiter jag i vikket dom.
/tant trassel

Om ni förstår

OM ni förstår att läsa danska OCH tycker om en mat/bakblogg då och då då måste ni titta in till Sif på Anarkistens Kogebog
Sif är så underbart rolig och klok.
Dennegång har hon bakat min absoluta faviskaka. Drömmekage. I texten förklarar hon lite tankar bakom baket och kakan.
Som hon brukar. Hon är till skillnad från alla andra matbloggare, skitrolig.
/tant trassel

Och vet ni VAD!!?

Dän dära tävlingen hos




där man kunde vinna den HÄRA saken med valfri text



















Vet ni vem som vann den tävlingen?
ICH!
*äkta glädje*
Jag är HELT säker på att dom skall höra av sig när som helst å säga att det vert ett fel, att dom såg fel på lappen, att dom hade glömt att lägga alla andra lappar med tävlande namn i hatten, att dom har kommit på att danskor inte får delta i tävlingen.
NÅT...
Vågar nästan inte va glad...
Fast jag kan såklart inte låta bli :)
Jag är så äckligt lycklig som man kan bli över en sak man fått. I-landsLycklig.
Härligt. Skall tillåta mig själv att få va det.

TACK fina fina systrar för detta!

JAG måste oxå ha en tävling här... det måste va så underbart roligt att låta nån vinna nåt dom verkligen vill ha... göra nån glad, finns det nåt bättre egentligen?
Nu skall jag bara komma på nåt som jag har som nån annan vill ha :)
Kanske blir lite svårt haha

/tant trassel

Fristad

Känner ni igen känslan att vara ganska bra på att anpassa sig, ha lite svårare att smälta in och inte alls känna sig hemma nån stans?
Så har jag nog det litegrann.
En orsak kan vara att jag under min uppväxt har flyttat otroligt många ggr och är mera eller mindre rotlös.
Jag har typ inga kontakter från grundskolan, högstadiet och därefter hade man blivit så van att bli ryckt upp heltiden så man fortsate det livet.
Idag har jag bott på 14 olika orter. Alltså 14 olika ggr jag har tvingats att börja om. Hitta nya bekantskaper.

Jag tror att jag längtar efter rötter. Efter ett ställe att slå mig ned och inte längta ifrån.
Där jag kan vara som jag är, växa som människa, medmänniska och vän och där allt jag älskar vid ett boende, finns.

Inte för att jag vet vad det innebär och vad som egentligen finns där bakom idyllen men jag SKULLE vilja testa att bo här:

Precist. Fristaden i Kbh. Christiania.
Underbara fina Christiania.
Min bror har bott där under en del åt i en gammal tågvagn. Var där och hälsa på några dagar när jag var 12 år minns jag.
Gick på PuscherStreet kl halv tolv på natten för att köpa mjölk åt min bror. var aldrig rädd. Jag kanske inte helt förstod men det var en ganska underbar känsla jag hade där i fristaden. Jag längtar dit igen och skulle på riktigt vilja stanna där ett tag och på ett vuxet sätt suga in miljöerna.
Nu har Christiania blivit köpt loss från kommunen av nån förening. Vet inte vad detta kan innebära för framtiden. Men jag gissar på en friare fristad.
Ett ställe där ett tokstolle kan få va en stolle.
Fatta va normal jag skulle känna mig :)
OBS. Vill bara tillägga att jag inte knappt på något sätt är drogliberal. Jag är är ganska nego till all användning av droger mycket baserat på människor som jag älskar har förstörd sina liv pga detta. Närmast min bror. Det gäller även alkohol. Om man inte orkar med sin verklighet och har behov av att rymma bort från den, ok. Det vill vi väl alla ibland kanske.
Men att ta sin tillflykt i en annan veklighet, det tycker jag är korkad.
Jag har alkoholproblem i släkten (bror o pappa ibland) och jag är riktigt försiktig när det kommer till min egen konsumtion. Analyserar ofta min användning av alkohol och glad blev jag när jag runt midsommar var så långt nere som jag nånsin varit tror jag, att jag absolut inte hade lust att dricka.
Kändes skönt att känna såhär i efterhand att det inte var ett alternativ för mig.
-oj va långt det vert nurrå... :)
Nej mitt liv i Christiania skulle inte innehålla kvällsturer på PuscherStreet av DEN orsaken iaf.
/tant trassel

Semester

Barnen kommer få två veckors semester iår.
TVÅ.
Deras pappa har inte råd att ta semester och jag får två 'gratis' från skolan så det är den semestern dom kommer få.
Annars har dom låååånga dagar på fritids, för det mesta ganska ensamt eftersom alla andra barn har semester. Kan tänka mig att juli och aug blir värre.
Men jag tänker att jag så gärna vill ge ungarna två fina veckor att se tillbaka på och att dom kan känna att NU har vi semester!
Jag är verkligen inte typen som tycker att en resa till Cypern är semester. Jag tycker lika väl att man kan Hemestra (ja semester hemma som ni fattar) och jag är inte typen som tycker att en helg MÅSTE innehålla en 'rolig aktivitet' annars har man inte gett barnen en bra helg.
Nej jag tycker väl att helgerna eg är till för att vila upp sig, göra 'inget' och bara andas en stund.
Men nu är det semester och jag vill att dom ska kunna börja Ettan och Förskoleklassen med att berätta vad DOM har upplevt på sin semester.

Och som ni fattar så kan detta bli ett problem. Nej det ÄR ett problem.
Jag är SÅÅÅ nära att komma upp till ytan nu att jag KAN inte ta dom finanserna som skall till för att ge ungarna en dag på Kolmårdens Djurpark som dom önskar sig.
Så hur förnedrande det än måtte vara och hur mycket jag än tycker att det finns familjer som har det värre än vi så vi 'passar inte in' i att bara bidragstagare, så tänker jag söka bidrag för en KolmårdensTripp hos Majblomman.se

Det är lite sent påtänkt men jag har verkligen inte velat. Men för ungarnas skull så gör jag det.
Jag har växt upp med fattiga föräldrar men jag har aldrig nångång känt mig fattig!
Jag vill bli en sån förälder!
/tant trassel

Identitet